Tid är pengar - sju dollar i minuten!
7:e september
Hos oss räknas varje minut. Jag minns med blandade känslor kaffepauserna på de svenska distriktsläkarmottagningar jag arbetat vid.
Vår klinik är ett ?Federally Qualified Health Center?, vilket innebär att vi får vissa allmäna bidrag, men största fördelen med denna designation för oss är att vi får lite bättre betalt av Medicare och Medicaid, sjukförsäkningarna för pensionärer och mindre välbementa.
Privata läkarmottagningar tar betalt efter mottagningsbesökens ?intensivitet?. Om man tar lång anamnes, undersöker många kropssystem och ställer flera diagnoser, så blir det mer betalt än om man bara dubbelkontrollerar ett blodtryck eller tar ut ett stygn. Man kan också ta mer betalt om man lägger ned mycket tid på patientundervisning eller diagnosupplysning. Tanken med detta är att det mer eller mindre jämnar ut sig om man presterar ett stort antal enkla eller ett mindre antal komplicerade patientbesök.
Vår sorts klinik får fast patientavgift oavsett besökets svårighetsgrad. Vår betalning bestäms i förväg genom att dividera mottagningens driftkostnad med antalet besök per år. Sålunda får vi i runda tal 100 dollar per besök från dessa två patientförsäkringskategorier. Om vi lägger ned en timme på något komplicerat får vi samma hundralapp som om vi vore klara på fem minuter.
Konsekvensen är solklar. Trycket ligger ständigt på att prestera så många mottagningsbesök som möjligt. Normalschemat har en patient var femtonde minut. Således blir det fyra gånger etthundra dollar i timmen som basinkomst för en normalmottagning ? i runda tal sju dollar i minuten.
När patienter ringer med halsont, UVI eller örvärk så ?dubbelbokas? de, vilket såklart innebär att man stjäl ett par minuter från något patientbesök som ser ut att vara enkelt nog att naggas lite i marginalen. Varje gång vi gör så ?klirrar? det av en till hundralapp i mottagningskassan.
Inte så konstigt att vi inte har fikapaus...